Cerra Negro
Den sista biten var helt klart den läskigaste. Nu var man uppe på själva vulkanen och vinden var hemsk! Vår guide sa att det var den värsta vinden hon upplevt och hon har gjort det här fem dagar i veckan sen september. Vid ett ställe gick man bara nån meter ifrån kanten till vulkanen och där var det bara en brant backe ner och vulkansand. Vinden tog tag i brädan såfort man råkade luta den det minsta åt sidan. Jag och några andra satte oss ner med brädorna och kände verkligen "det här går inte!". Vinden var väldigt stark så bara att gå vanligt krävde en del stabilisering. Det här skulle garanterat aldrig vara tillåtet i Sverige! Som tur var kom min riddare på vit häst (Carro alltså) och räddade mig från att behöva sitta kvar där hela dagen. Den tjejen är tuff alltså! (Vad skulle jag göra utan henne?!) Hon bara tog brädan och började kämpa sig framåt med vinden utan att se det minsta rädd ut. Jag måste säga att jag var imponerad och väldigt glad! Jag följde efter och 5 minuter senare var vi äntligen framme vid stället där vi skulle åka ner. Vi satt där och väntade på vår tur och sen bar det av! Man kunde kontrollera hastigheten genom att bromsa med fötterna och beroende på hur långt bakåt man lutade sig. Jag valde att åka rätt långsamt och blev såklart omkörd av Carro! Rekordet på banan var 95km/h! Helt sjukt och väldigt mycket snabbare än vi lyckades med.
Det var en rolig upplevelse men vinden förstörde den väldigt mycket och om vi vetat det innan skulle vi inte gjort det eller åtminstone väntat till en bättre dag. Skönt var det i alla fall att vara tillbaka vid bilen och att sen komma hem igen! Vi spenderade resten av dagen i hängmattorna och med att laga god mat! Kyckling med pasta och vitlökssås <3 vår nya favorit här på resan. Plus vitlök ska ju hålla myggen borta! Yay!
