Semuc Champay
Väl framme började det med en hike uppför ett berg till en utsiktsplats, det var så jobbigt! Det var varmt och konditionen är inte riktigt på topp, det hjälpte inte att vi hade flip-flop på oss. Det kommer bli mycket spännande att se hur inka-leden går i Peru men den konditionen som vi har idag. Men väl uppe var utsikten värt det, vi såg ut över hela området och de små "poolerna" av vatten. Sedan gick vi ner igen och nu var det dags att bada! Måste säga att sötvatten-pooler med vatten direkt från bergen/nått vattenfall inte är det varmaste jag badat i, det fick en att längta tillbaka lite till stränderna i Cancun. Det var flera olika nivåer så ju längre man gick desto längre ner kom man, bland annat genom att åka rutchkana på berget ner i vattnet. Det gjorde ont! Vi fick oxå gå under vatten till en liten "grotta" där man gick ca 7 meter med bara näsan var över vattennivån vilket var obehagligt. Sen fick man dyka ner och simma en meter eller två och så var man ute igen!
Efter badäventyret var det lunch och sen dags för grottorna! De är egentligen en historia för sig, men kan säga att det var faktiskt var hemskt, inte nån av oss skulle göra om det. Det gick till så här; Vi fick ett varsitt ljus och sen gick vi in i en grotta. Där skulle man klättra upp för bergsväggar på stegar, simma i vatten mellan olika plattformar i berget, klättra upp för ett vattenfall(!?!) med hjälp av ett rep och glida ner för ett litet vattenfall ner i djupt vatten (hej kallsup). Var helt omöjligt att få ljuset att brinna hela tiden och måste även tillägga att det vi hade på oss var bikini och flip-flops. Inte det smidigaste man gjort här i livet och vattnet var dessutom svinkallt så efter en timme eller så där inne var man rätt kall och trött på grottor.
Vi kom i alla fall ut ur grottorna med några blåmärken men hela. Vi trodde att dagen var över men så var det inte! Nu var det dags att flyta runt på floden på gummiringar vilket även det orsakade blåmärken... Efter det var det äntligen dags att börja åka hemåt i den härliga pickup-trucken på de ännu härligare vägarna här i Guatemala. Skumpigt är en underdrift och när man satt där och kollade ut över den vackra naturen medan man höll fast i räcket för att inte falla kändes det att man var långt hemifrån. När det blev mörkt fick vi även en fantastisk stjärnhimmel som kuliss. Har aldrig sett en så klar himmel, men är inte så konstigt med tanke på att det nästan inte finns några hus utan bara skog. Alla blev avsläppta och tillslut var det bara jag och Carro kvar på flaket och vi stod och höll i oss medan vi åkte en 20 minuter till. Ensamma på ett flak på en skumpig väg i ett främmande land fick oss att känna backpacker-känslan på riktigt.
